Utöver att driva UF-företag skrev vi en uppsats med namnet Att förverkliga en idé och utveckla ett varumärke. I denna behandlade vi problemet med dagens knappa reflexanvändande utifrån de erfarheter vi fått från vårt UF-företag samt literaturstudier. Vår pretentiösa sammanfattning kan, tja... sammanfatta.
Titta dig omkring, hur många i din omgivning bär egentligen reflex? Vi ställde samma fråga till oss själva och fann att dagens reflexanvändande är förvånansvärt lågt med tanke på reflexens funktion. Därför startade vi UF-företaget Synas vars idé baserades på tron att en snygg reflex kan öka reflexanvändandet. I kommersiellt syfte ville vi också fördjupa oss i varumärkesstrategi då denna kunskap är värdefull om Synas UF i framtiden ska nå ut till en bred marknad. Genom litteraturstudier i varumärkesstrategi samt varumärkesanalyser insåg vi att reflexen inte bara behövde en snygg design utan något mycket mer för att gå hem hos konsumenten. Idag överväger inte reflexens positiva egenskaper (som dess reflexiva funktion) de negativa associationer människor sammankopplar med reflexen (där den inte anses som attraktiv och många gånger har en ”besvärlig” utformning).
För att Synas UF skulle vinna kommersiell fördel har vi genom våra litteraturstudier också kunnat karaktärisera ett starkt varumärke samt de gemensamma nämnare som kännetecknar starka varumärken. För att förstå varför reflexanvändandet är så relativt lågt behövde vi förstå varför konsumenten valde bort en så billig livförsäkring som reflexen. Eftersom reflexen bär med sig negativa associationer lockas inte konsumenten att förlika sig med dessa. Genom att vi fördjupat oss i kundens relation till varumärken har vi insett att vi som konsumenter i första hand inte köper den faktiska varan och dess funktion, utan den känslomässiga image som sammankopplas med varumärket. För att fler människor ska börja använda reflex måste den bli en attraktiv accessoar som sammankopplas med positiva associationer.
Uppsatsen slutade på 38 sidor. Det var intressant. Ännu intressantare var att upptäcka att vi faktiskt hade kommit fram till något genom vårt projekt. Och det hela gav mersmak. Någon tipsade oss att söka stipendium för att kunna industrialisera verksamheten, en annan erbjöd sig att få ut vår produkt på marknaden mot 50% av vinsten. Det kändes kul och lite knäppt "herregud, det här är ju business".
Jag har snubbens visitkort på mitt skrivbord. Men än känner jag att det inte är dags för big business. Vårt lilla kärleksbarn (synas) behöver gro till sig i kokongen och vi behöver också det. Vi har som sagt just slutat gymnasiet och tampas därför med kvartslivskriser (vad ska det bli av oss blabla osv..), kopiöst med jobb (för att spara som tokar) och ett hägrande Australien i december. Någon dag ska jag iallafall tänka över det här väldigt ordentligt, för det vore intressant att utveckla synas till något mer än ett låtsasprojekt.
Livet är stort och som sagt behöver vi och våra idéer gro till oss lite mer i den där kokongen.
Men framtiden bju'r på?
- Kanske lite mer reflexknåpande på amatörnivå. Ja, om vi nu hittar en bra reflextygs leverantör vill säga och slipper beställa hem 2 ton från Taiwan.
- Målning. Jag och Linda ska börja måla igen.
- Ett busigt offentligt konstprojekt som vi tänkt knåpa ihop under en förfest inom en inte allt för osnar framtid.
Vill du ha en brosch inför vintern så går det fortfarande att ta kontakt med oss på synasuf@gmail.com. Vi kan fortfarande fixa tyg, dock inte till att tillverka hundra broscher. Till jul ska vi nog kunna sälja och jag är taggad på att styra upp några nya snygga broscher med reflexegenskaper.
So long,
Sara




